David Åhlén och SSUH-kören 1907-14
Vilken var då den kör som fr. o. m. hösten 1927 inledde samarbete med Konsertföreningen? Dess namn var Musikaliska Sällskapet och för en orientering i körens historia före 1927 är dess grundare David Åhlén bäste vägvisare (En kyrkomusikers minnen, del I):
»Det var hösten 1907 som jag föreslog några av mina vänner i SSUH att komma samman till en träff i Norra reals musiksal för all utröna om intresse fanns för att som vi sa – ’sjunga lite i stämmor’. Ett 20-tal ungdomar i åldern 15-20 år infann sig, och på en gång var saken klar. Frågan behövde inte ens diskuteras, utan vi satte genast i gång. Vi fastställde övningstider och kom högtidligen överens om att ’man- och kvinngrant och regelbundet’ delta i repetitionerna. Vi sammansköt slantar för inköp av några folkvisesättningar av Erik Åkerberg. De inövades och snart ansåg vi oss färdiga att för första gången sjunga för publik. Det var, vill jag minnas, vid en Norra Reals SSUH-förening Hermes’ högtidssammankomst som vi ’debuterade’, och det i gengäld för att vi för våra övningar fick disponera skolans musiksal.
Efter detta framträdande fick vi f. ö. ett första sakkunnigt omdöme: Anna Bergström, lärare i skolsång vid Kongl. Musikkonservatorium och en stor auktoritet i fråga om tonbildning och röstvård, inbjöds att åhöra våra prestationer. Och hon sände oss efteråt några rader, där hon sa, att ’kören – ehuru nybildad – sjöng med god sammanhållning och musikaliskt föredrag’. Vidare att ’programmet var gediget, hvarjemte dirigentens uppträdande präglades af allvar och naturlig värdighet’ (Sic!). Vi var mycket stolta över det vittnesbördet.
Den 21 februari 1908 ’konstituerades’ kören. Stadgar antogs och styrelse valdes. Kören skulle heta SSUH-kören och dess uppgift var att ’genom inövande och utförande av tonsättningar för blandade röster söka väcka och stärka intresset för tonkonsten särskilt hos den studerande ungdomen’. Till medlemmar skulle antagas företrädesvis studenter, seminarister och skolungdom, anslutna till SSUH (Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund). Medlemsantalet ökades snabbt, och repetitionsarbetet bedrevs energiskt.»
Om hur den unge studenten Torsten Pehrson, som 1916 också blev körens ordförande (en post som han innehade till och med 1962 samt under jubileums- året 1966/67), blev medlem av kören berättas i avsnittet om särskilda körmedlemmar.
Den första konserten ägde rum den 23 maj 1908 i Norra Reals aula under medverkan av tre solister: Torsten Lennartsson, Axel Runnquist och Ebba Nyström. Man inledde med A. Södermans Hjärtesorg för sopran, kör och piano spelat av Natanael Broman (som hade två systrar, Emma och Hanna. i kören), sedermera musikchef vid Radiotjänst. Kören framträdde ensam i L Widéens Sommarfrid i Solelid och Värendslåt, och programmet avslutades med V. Svedboms I rosengården för solo, kör och piano.
Den andra konserten gavs den 30 januari 1909 i Viktoriasalen, Godtemplarordens nya byggnad med adress Tunnelgatan 19 i det centrala Stockholm. invigd på hösten 1908. Konserten upptog uteslutande kompositioner av August Söderman: Andliga sånger, Sex visor i folkton, tre satser ur Idyll och Epigram samt några solosånger. Medverkande sångsolister var liksom vid den första konserten Ebba Nyström samt Göran Lindstedt. Jungfrun gick i Sex visor blev något av en signaturmelodi för kören vars fyra första toner för de äldsta medlemmarna verkade som en igenkänningssignal.
Kören gav ytterligare flera konserter av liknande slag innan det var dags för framförandet av det första större verket, Andreas Halléns Ett juloratorium i Hedvig Eleonora kyrka den 25 januari 1911. Som solister medverkade Ebba Nyström och Martin Öhman. Recensionerna var här liksom tidigare mycket uppmuntrande. De ger också upplysning om körens storlek: vid andra konserten i Viktoriasalen bestående av 50 personer, vid Halléns juloratorium av »ett 80-tal röster» (enligt Svenska Morgonbladet).
Den första stora resan gick till Finland 1911. T Helsingfors gavs två konserter, i Nikolaikyrkan midsommardagen, då Halléns Juloratorium stod på programmet, och dagen därpå i Brandkårshuset, då man sjöng svenska folkvisor i sättning för blandad kör a cappella samt Sex visor i folkton av A. Söderman. Med kören bestående av 64 medlemmar och dess ledare följde de två solisterna Ebba Nyström och Torsten Lennartsson. Med på resan var Agda Ericsson som i avsnittet om särskilda körmedlemmar berättar om sina upplevelser av den äventyrliga sångarfärden.
Den 24 mars 1912 samarbetade SSUH-kören ffg med en orkester, nämligen Musikerförbundets orkester, där Sven Kjellström var konsertmästare och Tor Mann förste cellist, i Carl Lundells Requiem. Framförandet ägde rum i Hedvig Eleonora kyrka och var en stor framgång för både tonsättaren, kören och David Åhlén. »Ffg stod jag inför kör och orkester» konstaterar David Åhlén i sina »Minnen». Föga anade han väl att han 15 år senare skulle leda sin kör samt Konsertföreningens orkester i Konserthuset – ännu var vägen dit lång.
Åter framförde kören A. Halléns Juloratorium 5 december 1912 i Hedvig Eleonora kyrka under ledning av tonsättaren som firade 40-årsjubileum som tonkonstnär. Den 20 juni 1913 gjorde SSUH-kören utflykt till Västerås. Vad som sjöngs i domkyrkan föranleder David Åhlén till följande kommentar:
»Jag riktigt skäms när jag tänker på, vad vi då framförde, bl. a. W. Stenhammars Ett folk och V. Svedhoms I rosengården, två högprofana verk alltså. Men det mötte dåförtiden inget som helst hinder att sjunga snart sagt vad som helst i en kyrka. Medborgarsången och Soldatsången – Hurra för riksdan där gubbarna stå och knacka med klubban och hjässorna klå och hosta och titta i taket det grå etc. – riktigt röts fram av manskören utan tanke på att kyrkan vanhelgades.»
När programmet ett halvår senare i februari 1914 vid en soaré i Viktoriasalen upprepades, var det sista gången kören uppträdde under namnet SSUH-kören.
Körens styrelse bestod ursprungligen av fem personer: en ordförande (dirigenten, alltså David Åhlén), en sekreterare och en kassaförvaltare, samt två andra ledamöter, vilka helst skulle vara damer. Efter sju år tyckte man i styrelsen att SSUH borde kunna göra något för kören och vad som bäst behövdes var nyrekrytering av körmedlemmar. Varje röstbegåvad SSUH:it i de olika föreningarna i Stockholm skulle uppmanas att gå in i kören och delta i dess arbete. Kören repeterade i regel varje onsdag men anordnade – enligt uppgift – även trevliga utfärder och fester. Repetitionerna ägde 1914 rum i Jakobs realskola, Regeringsgatan 79-81. Trots att SSUH:itema ombetts att »ivrigt agitera för SSUH-kören» bland sina kamrater blev resultatet klent: två nya namn på en av flera stencilerade utskickade listor blev allt vad det kanske inte så ivriga agiterandet inhöstade.
Ekonomin tycks ha varit skral och anledning till ständiga bekymmer. Enligt stadgarna skulle varje ledamot av kören erlägga en inträdesavgift av 50 öre samt en årlig avgift av 1 kr, varav hälften betalades i september och den andra hälften i januari. Många är de protokoll som vittnar om förlustbringande konserter och utfärder. I årsberättelsen 1913-14 konstateras att »en kyrkokonsert enligt körens föregående erfarenhet aldrig gått med vinst». Kören hade hösten 1913 inlett repetitioner på Bachs Juloratorium i förhoppningen att kunna fram föra det vid en kyrkokonsert under Trettonhelgen. Men varken körens krafter eller ekonomi räckte till för ett sådant företag, varför man på nyåret tillsvidare lade ned repetitionerna. Årsberättelsen 1913-14 innehåller också en sorglig rapport om Västerås-resan, vilken »hade som bekant ej alls uppfyllt förhoppningarna på att få kassan fylld utan tvärtom alldeles undergrävt den ekonomiska ställningen, så all styrelsen hade att laborera med en balans på flera hundra kronor»! Den förlusten reddes dock snart upp och man kunde gå vidare.